solskensmoln

Jag har förstorat så mycket. När det egentligen inte var så stort. Jag har mått dåligt och känt mig begränsad, instängd. Varför göra något om man mår dåligt? Det är en obehaglig känsla, att känna sig som om taket ovanför rasar in på en. Att känna sig begränsad. Taket som stänger in mig. Jag är trött på lögner, vill vara den jag är. Detta är inte på det sättet jag vill leva. Jag vet att det bara är i huvudet, det finns inget tak som stänger in mig. Det finns inget som begränsar mig förutom mig själv. Kanske kommer jag växa ifrån det. Kanske kommer jag börja tro på mig själv. Kanske kommer jag hitta en medelväg, ett sätt att inte förstora saker. Nästa år kommer innebära stora saker, saker som jag måste klara. Livet kommer bestå av sådana saker, saker som jag vill klara av. Jag vill inte behöva känna mig spänd inför dessa saker. Jag vill kunna vara spontan och bara köra! Detta är ett mål jag strävar efter, mitt nyårslöfte. Efter alla dessa år ska jag bli av med denna obehagliga känsla att jag inte klarar av vissa saker. I can do it, and I will do it!